Status post utmattningssyndrom

Jag får ibland frågan om hur jag mår. Inte rent generellt, utan med tanke på att jag för lite drygt ett år sedan arbetstränade för att komma tillbaka efter en tuff sjukskrivningsperiod med vansinnigt mycket trötthet och ångest. Jag förstår att det utåt sett ser ut som att jag mår som vanligt. Eller som tidigare. För det syns inte utanpå alla gånger. Och ja, jag tycker nog att jag mår bra nu. Men det är mycket som inte är ”som vanligt”. På gott och ont.

Jag blir fortfarande väldigt trött av för många intryck. Särskilt i kombination med bristfällig sömn. Jag blir då oerhört trött, gäspar konstant och börjar känna (ett lätt) tryck över eller hugg i bröstet. Då vet jag att det är dags att lägga ner allt och vila. Så jag ställer in alla icke-måsten. Och jag ser till att jag antingen får sova en stund på dagen tillsammans med bebisen eller så försöker vi ordna så att maken går upp med dottern så att jag och sonen får sovmorgon. Det sista alternativet går inte så sällan i stöpet eftersom att sonen såklart inte sover på beställning, särskilt inte om morgnarna. Men man måste ju försöka. Och jag är betydligt mer känslig för stress nu än tidigare. Inte tillfällig stress. Men om det håller i sig ett par dagar känner jag hur kroppen börjar stänga av. Och jag får åter tryck över bröstet, känner mig olustig och blir så infernaliskt trött. Och vill bara sova.

Men jag kan göra allt jag gjorde tidigare. Faktiskt. Jag orkar med vardagen, med barnen, med allt vad det innebär. Jag kan åka tunnelbana, buss, köra bil, flyga flygplan (eller åka flygplan kanske man gör såvida man inte är pilot), shoppa, gå på restaurang, gå ut och dricka vin (om jag så önskar) utan att känna ett uns av ångest. Med tanke på att jag ett tag inte ens kunde duscha eller tvätta håret utan att få vansinnig hjärtklappning och behöva vila ett par timmar, och med tanke på att jag inte orkade sitta upp i soffan eftersom att jag blev yr och fick hjärtklappning. Och med tanke på att jag inte kunde lämna lägenheten utan att få hemsk ångest, så tycker jag att det känns som en oerhörd seger.

Så, jag mår bra. Bara jag lyssnar på kroppen. Jag har ju blivit världsbäst på att ställa in saker till på köpet! Det kanske inte låter som en önskvärd egenskap, men det är som balsam för själen.

Annonser

2 thoughts on “Status post utmattningssyndrom

  1. Kloka rader! Det är som att man får en kronisk känslighet för stimuli i perioder. Ibland går det geschwint, men det är på sätt och vis som att man tar in fler dimensioner av omgivningen än ”gemene man”. Jag läste ”Drunkna inte i dina känslor” förra sommaren och kände igen mig i väldigt mycket. Klokt att ställa in, ladda ner, skärma av sig och hämta ny energi. Kram!

    Gilla

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s