Tog du med alla napparna, mamma?

Vi har sedan en tid tillbaka emellanåt pratat med dottern om att det kanske vore en idé att sluta med napp, nån gång. Hon har hela tiden skjutit fram detta i tiden. Och vi har inte velat pressa henne. Hon har själv sagt att hon ska sluta när hon fyller fyra år. Och det är ju snart. Så vi har sagt att det låter bra. Hon har blivit lovad att få något hon verkligen, verkligen vill ha när hon slutar med napparna.

Men hur lägger man ifrån sig alla dessa älskade nappar då? De som tycks finnas med i ur och skur, som tröstar och nattar. Och som blivit betydligt mer välanvända sedan lillebror gjorde entré i våra liv. Vi har tidigare pratat om att lämna dem till katterna på Skansen. Men det känns som ett jäkla projekt att ta sig dit för tillfället. Mest för att jag inte orkar gå dit på helgen när det är en massa folk där, utan istället skulle behöva gå en vardag. Med två barn. Nej tack.

Så slog det mig att man kan lämna napparna till kaninerna i Aspuddsparken. Och den är betydligt mer lättillgänglig för oss. Jag har nämnt det några gånger, men utan att sätta någon press på henne. Imorse, på väg till förskolan, sa jag att vi kunde gå till Aspuddsparken efter förskolan och titta var det är man lämnar napparna nånstans. Typ så att hon får se hur det ser ut. Sagt och gjort – åter på förskolan på eftermiddagen frågade jag om hon fortfarande ville gå till parken. Hon jublade och sprang runt till alla och sa att nu lämnar hon napparna till kaninerna.

20130408-215328.jpg

Halvvägs till parken frågar hon mig om jag tagit med alla napparna. Eh…va? Hon var helt inställd på att det var där och då som napparna skulle lämna henne. Jag insåg snabbt att det gällde att haka på det hela. Så vi vände hemåt, plockade fram alla nappar, fint snöre, sax och papper och skred till verket. Samtidigt ringde jag till maken och sa att NU GÄLLER DET (typ som om det vore dags att åka till förlossningen) och jävlar i min lilla låda vad han behöver komma hem från jobbet nu.

20130408-215523.jpg

Maken kom hem, och jag och dottern satte oss i bilen för att köpa de presenter hon sett ut härom dagen (en häst med en fläta samt en prinsessklänning)(vad jag inte visste då är att hästen går på batteri – gnäggar högt och galopperar)(samt har ett koppel som blinkar), sen vidare till parken (där kaninerna nu gått och lagt sig) och lämnade ifrån oss napparna. Högst odramatiskt.

20130408-215841.jpg

20130408-215655.jpg

Nu ikväll tog det ett bra tag innan hon somnade. Och hon hann börja gråta och säga att hon inte kommer att klara det. Ingen hysterisk gråt, utan sån där stilla ledsam gråt som gör att det skär i hjärtat på en. Min stora lilla tjej… Och hon hann börja förhandla om ytterligare presenter. Genom gråten sa hon att hon nog behöver en grön glitterväska också. Och en sån där vit bil som vi hade i norrland (jo, det var hennes ord). Så det är väl bara att börja spara pengar. Men framför allt hålla tummarna för att vi alla klarar oss genom natten!

Annonser

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s