En liten fundering angående de ökande sjukskrivningarna för psykisk ohälsa

Om jag ska bli lite allvarlig så här på söndagskvällen. Jag läste en artikel i DN i helgen. Hela artikeln till och med. Bara en sån sak. Kortfattat vill regeringen se över reglerna i sjukförsäkringen när det gäller människor som på olika sätt lider av psykisk ohälsa. (Jag kan redan här tillägga att jag inte kunde läsa mig till någon förklaring runt vad denna psykiska ohälsa innefattar, men jag fortsätter ändå.) Det har nämligen visat sig att kvinnor i en rent epidemisk omfattning sjukskrivs på grund av stressrelaterade diagnoser. Och det här börjar bli dyrt. Nu måste något ske. Så här kan vi inte ha det. Och så vidare.

Och så långt håller jag med. NÅGOT MÅSTE GÖRAS! Men, och här kommer ett stort men, det går inte att läsa att regeringen vill veta VARFÖR dessa kvinnor sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa. Det är tydligen inte lika intressant. Nej, det viktiga är att se till att anpassa sjukförsäkringen så att dessa kvinnor inte behöver (läs: KAN) vara sjukskrivna. Och det är ju precis vad som behövs när man lider av psykisk ohälsa. Eller inte.

Men om jag då skulle göra en snabb, högst ovetenskaplig, analys av varför dessa kvinnor blir sjukskrivna?! Varför blir kvinnor idag sjukskrivna på grund av stressrelaterade diagnoser? Now let me think…

Jag börjar med det här dubbelarbetandet. Kvinnor arbetar i lika stor utsträckning som männen. Ja om man bortser från att många av oss valt (eller tvingats)(dock ej av våra män nödvändigtvis) att gå ner i arbetstid för att få ihop vardagen. Men när arbetsdagen är slut tar en ny vid. Då fortsätter arbetet på hemmaplan. Och det är här det blir så rackarns orättvist! (Och ja, nu generaliserar jag utav bara fan) För även om vi delar millimeterrättvist på alla synliga hushållssysslor – disk, tvätt, städning osv – så kvarstår lika mycket som inte syns. Vem är det som rensar barnens garderob från urvuxna kläder? Vem är det som planeras vad för kläder de behöver? Vem är det som köper nya kläder till barnen? Vem är det som funderar över födelsedagspresent till gemensamma vänner och syskonbarn? Vem köper present till barnens kompisar vid födelsedagar? Vem är det som köper presenter till pedagogerna på förskolan vid jul- och sommaravslutning? Vem är det som håller kontakten med barnens kompisars föräldrar? Men MÄNNEN då, kanske du nu sitter och stammar fram. Männen klipper ju gräset och tvättar bilen och byter däck och så… Och visst är det så. I min högst generaliserade värld i alla fall. Men hur jävla ofta klipper man gräset eller byter däck på bilen egentligen?!

Sen var det den här VAB’en. Och den var ju också under luppen i media för en tid sedan. Eller egentligen inte. Det handlade om att kvinnor är sjukskrivna (här skrevs om korttidssjukskrivningar) i högre utsträckning än män. Men i min hjärna drar jag här snabba paraleller till fördelningen av VAB-dagar. För visst är det så att den med högre inkomst oftast får gå till jobbet när barnen är sjuka. Och den som stannar hemma med barnen blir i större utsträckning bli lättare smittad. Och för den som har huvudet på skaft behöver jag här inte lägga till att kvinnor tjänar sämre än män år 2013. Och att löneklyftorna mellan män och kvinnor ökar istället för att minska sen vi fick vårt blåa styre (det vet jag för det sa Malou på Efter Tio)(så det så!). Det säger sig självt att när man står där och fångar upp en kaskadspya med händerna så sitter man i skiten, så att säga. Så kvinnan VAB’bar och får därefter lägga till några sjukdagar för egen del.

Vi kvinnor får inte diskrimineras på arbetsmarknaden när vi är gravida eller föräldralediga. Men jag tror att alla som känner en kvinna som varit gravid, haft ett jobb och varit föräldraledig även vet att detta inte är riktigt överensstämmande med verkligheten. Löneutvecklingen ska inte påverkas av vare en graviditet eller föräldraledighet. Även här tror jag att alla som känner en kvinna som varit gravid, haft ett jobb och varit föräldraledig kan vittna om motsatsen. Så ja, en viss stess uppkommer vid graviditet, när man har ett jobb och sedan ska vara föräldraledig, över hur själva arbetssituationen kommer att se ut den dagen man kommer tillbaka till arbetet. För hur man än vrider och vänder på det är det mammorna som tar ut den största delen av föräldradagarna. Som frågas vid anställningsintervjuer om och när vi tänker ”skaffa barn” (inte många män som får den frågan).

Jag skulle gärna fortsätta min högst ovetenskapliga analys, men nu ser jag att klockan är så förbaskat mycket och att jag snart ska börja nattamma. Så jag stannar här.

Men allvarligt, är det egentligen så jävla konstigt att kvinnor i större utsträckning än män sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa? Verkligen?! Kan inte regeringen kanske fundera på vad man ska göra åt det istället?

Annonser

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s