En kaka till mamma

Efter någon slags psykbryt från dotterns håll under eftermiddagen (lägligt nog precis som jag skulle ta en kaffe med en studiekamrat från sjuksköterskeutbildningen) kände jag att det var läge för en sista kraftansträngning för att bryta det hela. Så jag drog igång kakbak!

Middagen fick vänta. Dottern var ändå så infernaliskt sur och tvär att hon inte hade kunnat äta om hon så varit på väg att svälta ihjäl.

Jag letade upp det enklaste kakrecept safari kunde frambringa – gaffelkakor. Och så bakade vi. Mest jag. Men dottern blev på gott humör vilket var själva poängen med det hela. Så att jag fick sköta det mesta av bakandet själv kändes helt okej i sammanhanget.

Sen kan det hända att någon råkade äta en kaka direkt när plåten togs ut ut ugnen. Och det kan hända att denna någon sedan kände sig manad att äta ytterligare några ljumma kakor. Vi kunde ju inte lämna hur många kakor som helst till mormodern. Dottern stod frågande till var dessa kakor tagit vägen. Beats me.

20130603-195352.jpg De kanske inte ser mycket ut för världen, men de var väldans goda.

Annonser

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s