Ett, två, tre, fyra…

Jäklar i min lilla låda som det åskade här nyss! Jag är väldigt glad att jag inte fullföljde min plan och gick ut på långpromenad med bebis. Visst är det mysigt att sitta inomhus när det blixtrar som värst utanför fönstret, men jag har utvecklat en viss rädsla för denna åska sen jag fick barn. Helt plötsligt får jag för mig att fönsterrutorna ska gå i en miljon livsfarliga bitar, att TV’n ska explodera och att datorn ska gå sönder.

Så när det hela satte igång drog jag ut strömkablar, stängde alla fönster och låste dörren (mycket nödvändigt). Och plötsligt fann jag mig själv stå mitt i rummet med bebis sovande i selen på magen, som om blixten inte skulle kunna nå dit, och räknade sekunder mellan blixt och dunder för att se hur långt borta åskovädret egentligen är. När jag kom på mig själv med att göra detta återvände jag till soffan för att surfa vidare. Men strömkabeln var ju utdragen och nätverket nere.

Nåväl, vi överlevde åskan och strömmen är åter igång i detta hem.

Annonser

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s