Den lilla hårmarodören

Den här lilla killen som jag hänger med på dagarna är på god väg att göra mig skallig. Jag ångrar att jag klippte mig, för en stram knut skulle göra sig bra för stunden.

När ett par knubbiga armar sträcker sig mot mig, när dessa armar sluter sig runt min hals och han borrar in huvudet i min nacke…åh, jag smälter! Men så släpper han taget om mig och tar ett redigt grepp om mitt hår. Och han släpper inte taget. Typ som en gädda som fått tag i en saftig stortå. Nej, jag får bända bort hans händer medan stora tofsar av mitt hår följer med. Det gör ont.

Det här väcker minnen från när min lillebror var barn. Närmare bestämt runt ettårsåldern. Han var charmig som få, sprang (ja eller tultade snarare) emot en med armarna uppsträckta. Så lyfte man upp honom och fick en jättekram. Kramen varade i två sekunder, sedan bet han en hårt i nacken. Tack för den liksom.

Det är bara det att jag går på det varenda gång. Nu lika väl som då. För den där stunden innan håret ryker eller tänderna borrar sig in i nacken är så rackarns mysig.

Annonser

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s