Är det dags nu?

När ena glasögonparet fått missfärgade bågar av ålder och det andra blivit överrullat av sömndrucken småbarnsmamma och därmed blivit lite sneda – är det då dags att göra en ny synundersökning och uppdatera bågarna?!

IMG_1556.JPG Mvh stilikonen

Annonser

Hej vardag!

Ni vet när man dragit ut lite för länge på hanteringen av tvättberget och man till slut inte har några rena strumpor kvar, trots att man har runt 40 par som cirkulerar? Idag kan man säga att the botten is nådd! Big time!

Vid påklädning imorse fanns inga byxor till sonen. Bara ett par zebrarandiga mjukisshorts som jag köpte i somras på rean. På tok för korta och vida för att bara dra ett par strumpor över. I brist på annat rotade jag fram ett par byxor i storlek 62 (han har 86/92 nu). De räckte strax nedanför knäna. Men de var bättre än shortsen och med ett par stora strumpor från dotterns låda lyckades jag skapa nåt som täckte benen. Jag hittade en halvren tröja på golvet som fick duga.

Dottern ville helst gå runt hemma i en fläckig och för liten pyjamas. Hon bad mig kolla tempen flertalet gånger och när hon fortfarande inte hade någon feber efter femtioelfte kollen förklarade hon att ”Jag har ju sagt till dig att den där är trasig, mamma!”. Men så ville hon plötsligt iväg till förskolan så det var bara att försöka hitta nånting helt och rent. Hyfsat rent fanns, men inte helt. Något för korta byxor med hål på knät. En urtvättad t-shirt med en fläck som inte gått bort i tvätten. Ingen ren kofta fanns att tillgå så hon fick ha en fleecetröja istället. Huvudsaken är att de inte fryser tänker jag.

Så dags att ta tag i tvätten. När jag baxat ner ett gäng tvättkorgar till tvättstugan ser jag att tvättmaskinen är full med ren tvätt. Eller den var ren för en och en halv vecka sedan. Jag valde att inte öppna luckan utan fyllde på med tvättmedel och startade maskinen igen. Förhoppningsvis finns det åtminstone en omgång rena kläder till var och en i familjen tills imorgon.

Jag har närt en myspropp vid min barm!

Den snart tvåårige filuren är den mysigaste jag känner. Han vill kramas och borra in ansiktet vid ens hals, sitta i knäet eller sitta nära nära i soffan. Helst hela tiden. Han visar med all önskvärd tydlighet när han inte tycker att man är tillräckligt nära eller om man inte tittar på honom ordentligt. Då tar han ens arm och lägger den om sig själv. Eller så lägger han sin lilla hand på ens kind och vrider huvudet mot honom. När han ska sova lägger han sig tätt intill, trycker sin lilla näsa mot min och lägger en arm om mig och klappar mig på huvudet. Älskade lilla plutt!

IMG_1426.JPG

Edit; Den där mysproppen lyckades göra så att jag fick bajs (inte mitt eget ska tilläggas) fulla fötterna på morgonkvisten. När jag duschat mig ren och fått på mig rena kläder slog han till min kaffekopp så att de rena kläderna fick lattefärgade fläckar all over. Mys!

Fixardag

Jag fick nån slags energi imorse och kände att det var dags att göra nånting. Det måste vara den extra timmens sömn som gav mig kraft. Eller det hade kunnat vara så om jag inte haft två barn som inte förstår det där med att få sova en timme extra, utan som vaknar precis lika tidigt som vanligt.

Nåväl, den nyfunna energin behövde ta vägen nånstans så jag började putsa fönster. Det var en bra ide då dottern gärna ville hjälpa till. Så hon putsade och jag instruerade henne – bra arbetsfördelning!

IMG_1483.JPG Utemöblerna fick flytta in under en gigantisk presenning bakom huset. Och torkvindan fick flytta in i garaget. Sen fick det nyinköpta fågelbordet en plats i häggen. Här var det dottern som instruerade mig om var den skulle hänga, allt medan hon klättrade runt i trädet och gestikulerade vilt.

IMG_1525.JPG Ett gäng tulpanlökar åkte ner i rabatten. Och krukorna vid vägen fick nya blommor. Får se hur länge jag orkar hålla dem vid liv men nån vecka borde det gå i alla fall.

IMG_1527.JPG Slutligen fick pumpan på bron två små kompisar, som jag dock inte orkade karva i.

IMG_1528.JPG Ja herrgud, dagen är inte slut än. Jag kanske hinner byta panelen runt taket och gräva upp gräsmattan innan dagen är över!

Är de borta, mamma?

Jag står i köket och donar med frukosten. Med ”donar” menar jag att jag häller upp flingor i skålar och tinar hallon samtidigt som jag parerar kast med liten my little pony från sonen. Dotter står bredvid och pratar oavbrutet. Så blir hon tyst. Hon tittar på mig med bekymrad min, med blicken i brösthöjd.

– Mamma, är de borta?
– Vaddå? Brösten?!
– Nej…

Hon går fram till mig och lägger en hand på mitt bröst och ser om möjligt än mer bekymrad ut.

– De där…
– Vaddå?!
– Är de borta de där som lillebror brukade äta på?
– Jaha, menar du bröstvårtorna?
– Ja mamma. Är de borta?!
– Nej de är inne i bh’n.

Dottern ser inte helt övertygad ut över mitt svar och dröjer kvar blicken vid mitt bröst. Sen börjar hon prata om pirater.

Det blidde en pumpa!

Nej, den där installationen ute på bron kröp inte iväg av sig självt. Jag fick helt enkelt hjälpa den på traven lite. Pelargonerna fick flytta in i garaget över vintern (Kan man göra så?! Jag menar – överlever de det?). Och alla döda blommor pryder nu den allt större komposthögen på baksidan av huset.

Istället för blommor fick jag igår för mig att jag skulle karva en pumpalykta. Det var egentligen dottern som tjatat sig till detta. Men efter att ha försökt gröpa ur pumpan tillsammans med två ivriga barn som slängde pumpaklegg över helga köket tyckte min man att det var en bättre ide att slutföra det hela när barnen somnat. Sagt och gjort. Så snart barnen somnat började karvandet. Men jag fick inte gå all in så att säga, eftersom dottern bildgooglat tidigare på dagen och därefter bett mig om en pumpa som inte såg så fasligt läskig ut. Så det blev en snäll pumpa.

IMG_1485.JPG

IMG_1480.JPGNu har vi alltså utedekorationerna klara en stund. Ja eller tills pumpan ruttnat ute i höstrusket. Då får jag väl julpimpa huset istället.

Försök till utrensning nr 25943890

Hur mycket saker kan man samla på sig egentligen?! Jag tyckte att vi gjorde en grundlig rensning inför flytten till huset, men nu har jag sju flyttlådor fulla med saker som ska säljas och skänkas bort. SJU! Hur är det möjligt?! Det är framför allt barnrelaterade saker – kläder, leksaker och sköta-barn-pryttlar. Och det känns som ett sånt jätteprojekt att göra sig av med allt.

Härom dagen började jag rensa i röran. Jag lyckades ta mig igenom en flyttkartong. Och jag la ut annonser på tradera, Facebook och citiboard. Hittills har jag sålt/blivit av med noll (0) saker. Jag funderar på att spara allt till våren och ordna en gårdsloppis. Skaffa ett partytält där jag kan ha min alldeles egna lilla loppis-affär. Sen kan jag åka runt med skrutti-bang-bang-bilen i västerort och sätta upp hemmagjorda skyltar. Så får det nog bli.

IMG_1301.JPGBild tagen under sorteringsarbetet, från soffan där jag hamnade rätt snabbt när jag insett vad jag just påbörjat.