Post lucia lunch

Lunchdags och jag har plockat fram rester till mig och sjuklingarna. Jag inser snabbt att sonen tänker lägga beslag på min mat och att jag får nöja mig med en macka. Men vad gör man inte för en stunds lugn och ro?! Så där satt vi – jag med en macka, sonen med kebabpizza med vitlökssås och dottern med potatis och köttbullar. Dottern sitter och stryker med handen över en blomkruka som står på fönsterbrädet.

Sonen – Jag klappa krukan!
Dottern – Jag klappar på krukan!
Jag – Nej storasyster ska inte heller klappa på krukan.
Sonen – JAG VILL KLAPPA KRUKAN!!

Jag ställer krukan på bordet och låter även sonen känns på den. Sonen är nöjd. Dottern avslutar lunchen illa kvickt.

Dottern – Mamma, kan du rita Zoe åt mig?
Jag – Ja när jag ätit upp maten.
Sonen – Då kommer någon där jag vet nog vem det är.
Jag – Mmm
Dottern – När är du klar med maten?
Jag – Inte än.
Sonen – Då kommer någon där jag vet nog vem det är!
Jag – Ja?
Dottern – Kan du rita Zoe åt mig nu?
Jag – Nej jag äter fortfarande.
Sonen – DÅ KOMMER NÅGON DÄR JAG VET NOG VEM DET ÄR!!
Jag – Jaha…du tänkte så. Vem är det som kommer där?
Sonen – Sankta Lucia! (mycket nöjt)
Dottern – Men ååååh…du hjälper ju aldrig mig!

Dottern stegar ut ur köket. Sonen äter upp det sista av kebabpizzan och ber att få en apelsin.

IMG_2415.JPG

Annonser

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s