En återförening gone bad

Herre jistanes så skönt det var att få krama om barnen igen! Ändra fram tills att sonen tryckte in ett finger i mitt öga. Då var det inte lika mysigt längre.

Jag härdade ut till julaftons förmiddag (efter en sömnlös natt på grund av smärtan) innan vi åkte in till akuten för en påtitt. En akutmottagning i en mindre norrländsk stad har ingen läkare dygnet runt. Så vi fick först vänta i en dryg timme innan det fanns nån läkare på plats. På den timmen hade vi hunnit köra till NUS. Men jag tänkte att mitt tillstånd skulle betyda längre väntan där än här så vi stannade kvar.

Till slut fick jag träffa en läkare som efter att ha bedövat och undersökt ögat kunde konstatera att sonen lyckats rispa min hornhinna. Lite antibiotikadroppar och ögonvila så skulle det hela vara läkt. Men jäklar så ont det gör! Dessutom är ögat svullet så även om det inte gjort ont skulle jag inte kunna öppna det. Det enda som gör det hela uthärdligt är om jag blundar med båda ögonen och ligger helt stilla.

Så julaftonen spenderades för min del i en säng i ett mörkt rum, lyssnandes på trevligt umgänge i vardagsrummet. Idag är det möjligen något mindre smärtsamt men ack så svullet. Men förutom den här lilla detaljen har vi det fint här i norr.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/f63/41540758/files/2014/12/img_2521.jpg Jag med nån slags bosnisk huskur på ögat. Jag inbillar mig att det lindrade smärtan något.

Annonser

One thought on “En återförening gone bad

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s