Jakten på ett underställ

Ett dygn efter ankomst till min födelseort kände jag stunden var kommen att skaffa en landskapsdräkt – underställ! Det är inte så att jag inte äger ett underställ sedan tidigare, men det gamla är dels kvar i Stockholm och dels utslitet. Så det var liksom hög tid att byta ut det mot en bättre fungerande variant.

Laddad till tänderna tog jag en promenad i 17 graders kyla och strålande sol in mot citykärnan. Väl inne i en butik stannade jag framför ett ställ med underställ och kunde snabbt konstatera att jag inte kunde läsa vad som stod på förpackningarna. Jag kan inte påstå att synen på mitt vänstra öga blivit bättre sedan gårdagens besök till primärvårdsjouren. Så jag var glad när ett butiksbiträde kom fram och erbjöd sin hjälp – på så vis kom jag ifrån butiken med både tröja och byxor.

Vägen hem betraktade jag vinterlandskapet och kunde snabbt konstatera att det är vackert även genom min dimmiga lins.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/f63/41540758/files/2014/12/img_2628.jpg Typ så här. Jag hann också tänka att det är en himla tur att jag känner den här stan så pass bra att jag hittar rätt väg i blindo.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/f63/41540758/files/2014/12/img_2637.jpg Och här har vi nya understället – nederdel i dammodell och överdel i herrmodell. Allt för att jag avskyr för korta tröjor (som dammodellerna alltför ofta är). Här hade en selfiepinne kommit väl till pass. Det är ju stört omöjligt att få med hela sig själv på bild om man inte har en arm på 1,5 meter.

Annonser

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s