Road trip

Väl valda delar av familjen är på väg norröver mot stugan, redan idag. Vi skulle egentligen åkt imorgon men eftersom att sonen fått höftsnuva och måste vila får han inte gå till förskolan förrän tidigast nästa vecka. Så jag kör både VAB och bil idag. Allt medan maken får jobba på i lugn och ro. 

Sist vi bilade till stugan kom jag och maken överens om att vi inte ska ha några fler barn. Det blir liksom tillräckligt livat med två stycken. Särskilt då man har långt till släkten, vilket betyder ett antal långa bilresor. 

Idag har jag kört stora delar av vägen, medan barnen underhållits i baksätet. Det var ett mycket bra koncept. Sen gjorde vi ett stopp på ett stort möbelvaruhus, så att dottern fick springa av sig och sonen stappla runt (han haltar ju lite). Men nu är det jag som sitter mitt emellan två yrväder som vill ha min odelade uppmärksamhet. Jag har ett ben i bröstkorgen från ena hållet och en fot som sparkar mig på smalbenet från andra hållet. Och det pratas och kommer order från båda håll, konstant.

Men det hade kunnat varit värre tänker jag. Sonen hade kunnat ha mer ont i höften. Jag hade kunnat ha mensvärk. Dottern hade kunnat haft magsjuka. Så det blir nog bra det här. Snart är vi framme! 

När man får spunk

Det här med att pendla har sina för- och nackdelar. Pendlandet i sig ser jag förvisso ingen fördel med, det är väl mer det där med att man får mer bostad för pengarna längre från citykärnan som är grejen. 

En stor nackdel med pendlandet är att man utsätts för gemene mans virus. Många är levs levande virushärdar utan hyfs och fason. Vissa dagar är värre än andra. Kanske är jag mer lättretlig nu efter att ha spenderat vad som känns som merparten av vintern vabbandes. Och eftersom att en enkel förkylning inte är skäl nog att vara hemma från jobbet kommer här några tips för dina medmänniskors ökade välbefinnande.

– Om du nödvändigtvis måste hosta på pendeln – hosta för bövelen i armvecket! Till och med min tvååring kan detta (ibland i alla fall). 

– Om du vet med dig att du snyter dig i tid och otid och därefter ska pilla på allt – se till att ha handsprit i fickan/handväskan. Och sprita båda dina händer efter varenda pill i näsregionen. 

– Är de en av dem som har en näsduk i tyg i fickan, som du plockar fram och torkar näsan med och sen lägger tillbaka i fickan? Jag vet att det är bra för miljön, men när det gäller att välja mellan miljö och hälsa går i detta fall hälsan före  – välj engångsnäsdukar!

– Har du feber – stanna hemma!

Kom igen… Hur svårt kan det vara?! 

Jävla lyxproblem är vad det är

Igår tilttade jag på nån nyhetssändning och möttes av nyheten att regeringen vill sänka rotavdraget från 50% till 30%. Det blir med andra ord lite dyrare att renovera hemma. Såklart trist för alla som driver eller jobbar på byggföretag, inget snack om det. Men för gemene man känner jag att det här är något av ett lyxproblem.

I inslaget intervjuade reportern en man som köpt en villa på Lilla Essingen. Jag kan ha hört fel, för mig veteligen finns inga villor på Lilla Essingen. Och om det skulle finnas en villa på Lilla Essingen kan jag garantera att den hade varit alldeles förskräckligt dyr. Men sak samma. Mannen hade köpt en villa med sin familj och totalrenoverat den. Nu fick man följa med från rum till rum och lyssna till vad som var gjort. Sen fick vi höra att renoveringen hade vart väldigt svår att genomföra med ett sänkt rotavdrag.

Jag känner att idag, när gemene man lever med en överkonsumtion av precis allt, är det här inget egentligt problem. Det är en lyx att kunna dra av 50% av kostnaden vid renovering, inget självklart. Folk roar sig med att byta ut fullt fungerande (ibland nya) kök för att det inte riktigt passar deras stil, köper nya möbler efter säsong, hottar upp badrummet för att få det senaste inom badrumsinteriör, byter ut hela inredningen i ett rum för att man en dag vaknar upp och kommer på att man gillar lila bättre en grått. Det är helt sjukt hur mycket pengar vi lägger på våra hem! Och nej, alla har såklart inte möjlighet att lägga några pengar på sina hem, men nu menar jag människor som är tillräckligt priviligierade för att kunna göra det. Och allt slit och släng är fullkomligt förkastligt ur ett miljöperspektiv.

Jag tänker inte påstå att jag själv är perfekt. Vi håller ju själva på att renovera här hemma. Men om jag ska ryggdunka mig lite så är de renoveringar vi gör sånt som behöver åtgärdas. Och om rotavdraget nu sänks får vi helt enkelt renovera lite långsammare (tveksamt förvisso om det går att renovera långsammare än vi gör). Och det är inte ett dugg jävla synd om oss för det. Jävla lyxproblem är vad det är!

Man kanske skulle göra som han säger

Efter en osedvanligt strulig morgon med barnen, då allt var fel och inget var rätt, kom vi till slut ut genom ytterdörren. Något senare än planerat. Femåringen rusade iväg till syrenträdet och klättrade upp. Tvååringen, som vart den som varit minst intresserad av att göra något annat än att sitta i soffan och titta på paddan, sa något om att det minsann var sol ute. Och det hade han rätt i. Ute var det gott om sol, men i mitt sinne var det mer som ett åskoväder. När vi lyckats ta oss så långt som till bilen vägrade tvååringen att sätta sig i sin stol om han inte fick en till napp. Femåringen hade snabbt som ögat inte bara klivit in i bilen utan lyckats krångla sig bak till skuffen där hon nu satt med ett stort leende. Men nu är det inte 1985. Man kan inte åka bil obältad i skuffen längre. Så kan vi bara inte ha det. Så med bestämd stämma bad jag henne att sätta sig i sin stol och sluta busa, då jag har lite ont om tålamod kvar. Tvååringen gick då med på att sätta sig i sin bilstol i väntan på den andra nappen. Och med barnen hyfsat på plats i bilen stövlade jag tillbaka in i huset för att hämta en till napp.

Tillbaka vid bilen hittade jag åter femåringen i skuffen. Båda barnen med ett stort leende på läpparna. Jag bad femåringen att sätta sig i sin stol för nu var jag både trött och hade ont i huvudet. Då tittar tvååringen på mig och säger ”Mamma behöver gå till doktorn idag och få medicin!”. Och det kanske är det jag borde göra. Ringa vårdcentralen och säga ”Jag är så jävla trött och less, kan ni ge mig nåt mirakelmedel som gör mig till en pigg och glad mamma?!”. Så får det bli. Förmodligen blir jag hänvisad till nån webbaserad kurs i mindfulness.

Vad hände nu?!

Plötsligt vaknar vi upp till en fantastiskt vacker vårvinterdag. Och det när vi i våra sinnen gått över till vår. Det känns lite som ett bakslag i våryran. För att göra livet lättare idag väljer jag att tänka att vi nu slipper göra allt det där som vi egentligen behövde göra på tomten. Typ rensa rabatterna på gamla löv, kanske kratta lite och plocka undan skräp. 

Sonen är inte imponerad av snön och vrålade ”Ta bort snön mamma!” efter tio missnöjda minuter utomhus. Han valde inte goda tankar.

Oavsett om man gillar snön eller inte så är det oerhört vackert ute idag.





Jag håller tummarna för att vårblommorna klarar snön. Här kan man tydligt se att vi gjorde ett halvdåligt jobb när vi ”spred ut” vårlökarna. Så går det när man sätter barn i arbete!

”Tänk att du har en så häftig storasyster!”

Sonen sitter och äter middag. Dottern har redan ätit klart och försöker nu peppa sin lillebror att äta snabbare så att hon kan få sin efterlängtade muffin. För att han ska äta snabbare och sluta slamsa gör hon det hon sett att vi gör – hon distraherar honom så att han ska komma av sig med slamsandet och äta istället. Så hon lutar sig fram över bordet, spänner ögonen i lillebror och säger med allvarlig stämma:

Vill du höra nåt jättespännande? Nåt som du aldrig kunde tro… Alla tjejer har tre hål. Tre! Ett i rumpan och två i snippan. Killar har bara två hål. Det hade du väl aldrig kunnat tro?! Tjejer är så himla häftiga! Tänk att du har en sån häftig storasyster!

Sonen tittar på sin syster med stort intresse. Sen upprepar han ”Så himla häftigt!” innan han återgår till att strössla pasta omkring sig. Och dottern får vänta lite till på sin muffin.

Nu är vi redo för påsken!

Påsken närmar sig med stormsteg och vi har inte bestämt oss det minsta för vad vi ska hitta på. I väntan på att nåt slags beslut ska ramla över oss så har jag och barnen påskpyntat lite. Syrenträdet ute i trädgården har klätts med fjädrar. Påskriset har fått både fjädrar, ägg och ett par hönor. Och hästen har fått en massa ”jättegamla ägg” runt halsen. Vi är med andra ord redo för vad nu än påsken bjuder på. 



 

Pyntandet gjorde dessutom barnen danssugna då de började vråla efter ”Flytta på dig” så snart det sista ägget satt på plats.