Hur i hela h-vete tänkte ni här, Always?! 

Innan jag sätter igång kanske jag ska säga att jag är en stark förespråkare av menskopp. För en menstruerande kvinna är det det klart bästa för både slemhinnor, miljö och ekonomi. Men menskopp i all ära, ibland behövs komplettering och då har jag hitintills i mitt liv förlitat mig på Always. Det är i min mening den enda binda som har en uppsugningsförmåga värd namnet.

För er som inte har mens kan jag meddela att mens förvisso kommer i olika former, men ALDRIG som små blå eller rosa droppar som reklamen gärna vill få det till. Inte sällan kommer en rännil med mer än några droppar. Det kan mer likna en porlande bäck eller en ilsken flod  i sin framfart. Då vill det till att bindan håller måttet. Och den enda jävla binda som håller måttet är i min mening Always.

Så varför så arg? Jo, nu har Always ”utvecklats” och skapat något som ska neutralisera odörer. För oss vanliga dödliga kallas det parfym. PARFYM mina vänner! Hur i helaste helvetet tänker de här?! Jag vill inte ha nån jävla parfym på mina bindor! Jag vill för fasen inte ens ha parfym i mitt tvättmedel (och än mindre när jag tvättar trosor). Enligt Always ska det eliminera lukt och göra att man vågar komma nära ”även när man har mens”. Jamen VILKEN TUR, vill jag vråla, för jag har hittills hållit mig borta från människor när jag har mens. Sjukskrivit mig från jobbet och stängt in mig i ett skjul i skogen. För tänk om det skulle lukta?! Kom igen, mens luktar inte nämnvärt så länge du byter binda emellanåt. 

Jag är så arg över det här att jag vägrar köpa de här jävla bindorna mer. Och istället får jag  dras med värdelösa bindor som är ungefär lika effektiva som att ha gladpack i trosorna. Nej Always – tänk om, tänk rätt!  

 

(Förlåt mamma för alla svordomar, men jag är verkligen jättearg!)

Annonser

Bålsta kan väl inte ligga så långt bort?!

Det där nätauktioneriet jag håller på med börjar ge utdelning. Ja, eller tvärt om egentligen. Det kostar ju pengar när man budar hem saker. Men utdelningen är flertalet tavlor som jag verkligen gillar. Min man har inte sett dem än, så hur han ställer sig till den nya konsten återstår att se.

Idag var det dags att hämta tre inropade alster. Jag googlade före avfärd för att lista ut var Bålsta egentligen ligger. Så långt borta kan det väl inte vara?! En bit till med pendeln bara! Typ. Fast tvärt om visade det sig. Bålsta ligger närmare 5 mil från där vi bor (och då bor vi ändå i Västerort) kan jag meddela. Så jag ställde in GPS’en på rätt adress och gav mig iväg. Jag körde in och ut ur flertalet regnoväder. Jag såg stora åkrar med traktorer, hagar fulla av hästar (eller om det var kor…jag tittade nämligen mest på vägen) och en hel del större gårdar. Jag åkte igenom kommuner jag inte ens hört namnet på. Ett tag trodde jag att jag lämnat Sverige… När radion inte längre hittade någon mast att sammanföra sig med och jag bara hörde sus från högtalarna, berättade GPS’en att jag var framme. Hurra!

Mitt i ingenstans fanns en bensinstation. Jag svor och tänkte att GPS’en borde kastas ut genom bilrutan. Eventuellt även köras över av bilen ett par gånger. Men så såg jag ytterligare en byggnad, liksom bakom lastbilsparkeringen. Och där var den – lagerlokalen med allt som skulle auktioneras ut (eller skulle hämtas upp). 

Glad i hågen stövlade jag in. Och herre jistanes så mycket saker! Jag hade kunnat gå runt i timmar och botanisera bland alla pryttlar – stora som små. Men jag hejdade mig. Jag är trots allt inte gjord av pengar. Och min man tycker verkligen inte att min nya hobby är hållbar ut ett ekonomiskt perspektiv. Så jag betalde mina tre tavlor och åkte de fem milen hemåt igen.  

 

Här ser ni mig med ett av mina byten. Det är ett par. Kanske har hon på sig en brudklänning. Och han har hatt. Jag känner på mig att de är kära. Och det är ju fint.

Don’t try this at home

Jag gillar det här med att hoppa på studsmattan. I alla fall en stund. Och allra helst när jag får hoppa ifred, utan tillhörande barn i sisådär två- och sexårsåldern. Men hur ofta händer det?!*

Något som jag inte gillar lika mycket är att hoppa på studsmattan med sonen i famnen, något han gärna insisterar på att vi ska pyssla med. Alltså hopp i stor studsmatta med en 15 kg tyngd i famnen. Om man har två graviditeter och förlossningar bakom sig kan jag inte rekommendera detta. Alls. Ganska få hopp längre fram känner man att det vore en god idé att kissa på studs, så att säga. Och då hjälper det inte hur mycket snippgympa man än ägnat sig åt. Just sayin’. 

 

*ALDRIG NÅNSIN är rätt svar på den frågan. 

Snart snart…

Jag känner att jag kommit in i nåt slags prematurt sommar-mode. Normalt sett brukar jag vara rätt nere den här tiden på året, men just i år tycks jag ha undkommit det. Eller så är det frånvaron av sjukdomar för stunden som gör mig lätt euforisk.

Jag vill inte gå och lägga mig om kvällarna (även om jag somnar med barnen klockan 19:30), jag får en stark längtan att sitta på en uteservering och dricka öl/bubbel/vin/typvadsomhelst, jag vill ut på sjön, jag vill sitta i trädgården och äta middag (helst hela dagarna), jag vill ut och springa, jag vill cykla till badplatsen och skvätta vatten på barnen (men nåde dem om de skvätter på mig!).

Kanske tur för mig att jag kommer att ha semester efter midsommar och länge därefter. Jag är helt klart inne i rätt stämning.

Dressed for (summer)success…

Den senaste besattheten 

När jag letade cykel fick jag tips från en vän om en auktionsfirma på nätet som bland annat säljer polisgods (i samband med polisen kanske jag ska tillägga). Och visst kunde man hitta billiga cyklar! Men jag insåg efter lite budande att jag inte ville vänta i fem dagar till auktionsslut. Jag ville ha en cykel nu! 

Så vad gäller cykelletandet återgick jag till begagnade sådana på blocket. Däremot insåg jag att det finns hur mycket som helst som jag vill ha – konst och inredning. Och det finns det gott om. Så plötsligt är jag med och budar på en tio-tolv saker. Inga dyrgripar, men ändå.

Behöver jag tillägga att min man inte är lika road över mitt nyfunna intresse?   

 

Min son minonen

Har du sett ”Dumma mig 2”? I så fall har du sett min son – minionen. Han växlar mellan att bete sig som en gul respektive lila minion. Att vara väldigt skämtsam och obekymrad till att bli helt rabiat. Man har aldrig en tråkig stund med honom.  

 

Helgen i bilder

Ja jäklar i min lilla låda vad vi hunnit med saker i helgen! Inte allt vi (jag alltså) hade tänkt, men en hel del faktiskt. Och en hel del som inte fanns med på min lista till på köpet.  

Det kanske känns lite tjatigt med alla dessa blommande körsbärsträd, men jag har kollat in de vackra rosa trädkronorna. Inte i Kungsträdgården dock. De finns även i förorten. 

Sen har vi spanat in lövsprickningen i trädgården också. Bara en sån sak.  

Jag tog bilen och hämtade min nya cykel! Så nu känner jag mig riktigt peppad på att kliva upp imorgon bitti. Det här är alltså säljarens bild.

 

Jag har handlat en massa jord, lite krukor och några blommor för att få ordning på både pelargonerna inne och trädgården.  

 

Och så har jag fått mig en hel pelargonarmé!  

Vi har kickat igång grillsäsongen och insett att vi har briketter så vi klarar oss en bra stund.  

Och så har vi druckit god öl medan maten låg på grillen. Det stod mellan en löptur eller en öl. Idag vann ölen. Tyvärr hittade jag en superfin balanscykel på blocket när jag druckit upp hela ölen, så den gick jag miste om. Kändes inte motiverat att ta en taxi till andra sidan stan för en barncykel. Men ölen var fantastiskt god!

I min iver började jag putsa lite fönster när solen gömt sig bakom huset bredvid. Det blev dock bara min rumpa som fick vara med på bild eftersom dottern lekte med min mobil.  

 

Jag har inte fotat när jag städade, hängde tvätt, hoppade studsmatta, lagade mat, hängde med vänner, planerade trädgården, återvann allt skräp, lyssnade på när grannarna klippte gräset, tankade bilen eller storhandlade. Men det lyckades vi också få till. Heja heja!