Nattliga eskapader

Jag och tvååringen har spenderat natten på barnakuten efter att han lyckats ramla så illa från vår säng att han spräckte ett ögonbryn. När jag väcktes strax efter midnatt tänkte jag först att lite steristrip skulle räcka. Men efter en närmare titt insåg jag att inget steristrip i världen skulle hjälpa, så det var bara att ta en taxi in.

Det var två yrvakna och halvblodiga figurer som entrade akuten. Efter snabb påtitt, tvätt och smärtlindring var det bara att vänta på läkaren. Trots att det var lugnt i väntrummet var det många barn som var betydligt sämre än vår lilla plutt, så det blev en rätt lång väntan. Jag hann tänka flera gånger om att jag var glad att det inte var värre ställt med honom. 

Tvååringen gick det dock igen nöd på. Han berättade för alla som ville lyssna (och för alla som helst inte ville lyssna) att han åkt taxi in, att brandbilar släcker bränder och att polisen kan köra jättejättesnabbt med sirenerna på. Men efter tre timmar var han trött. Så även jag. Och då gick tiden desto långsammare. Till slut somnade han en sväng.

Framåt femsnåret fick vi träffa läkaren, bara för att konstatera att han behövde lugnande för att kunna undersöks ordentligt. Inget konstigt med det – vem vill bli väckt ur sin skönhetssömn för att lägga sig på en brits under stark belysning för att ett gäng främlingar ska kunna peta i ens sår?! Ytterligare en halvtimme senare hade jag en något slirigare son i famnen och det var dags för en till tvätt, bedövning och 7 stygn. Vi kan sammanfatta det med att jag var glad att det var jag och inte maken som var med där och då. Då hade de haft en avsvimmad pappa att hantera på köpet. Men allt gick bra till slut och sonen minns inget av själva hoplappningen (tack och lov för moderna läkemedel!).

Nu håller jag tummarna för att det stackars ögonbrynet inte blir alltför tilltufsat. Det var nämligen inga fina kanter att sy ihop. Och så blir det väl ett samtal till försäkringsbolaget för att anmäla skadan. Men först lite kaffe för att om möjligt vakna till lite. Det känns nämligen som om jag vart ute och festat hela natten. Sonen däremot är det full fart på. Han är bara förbannad för att han måste ha ett plåster i pannan. 

Annonser

3 thoughts on “Nattliga eskapader

  1. Läste inläggen i fel ordning men då förstår jag verkligen känslan du har haft och ändå skönt att sonen mår bra. Du kommer förhoppningsvis ikapp och är dig själv imorgon igen.

    Gilla

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s