Saker man kan pyssla med på en ledig dag

Det tar aldrig slut. Aldrig! Det här ständiga fixandet som ingår när man bor i hus, med en tillhörande trädgård. Visst finns det en tjusning med det, men ibland har jag lust att checka ut. 

Idag har vi försökt få ordning på häcken. Den häck som även utgör insynsskydd från gatan. Vi är med andra ord rätt så rädda om vår häck. Och i år har den för andra året i rad drabbats av nån slags skadedjursangrepp. Så vi är väldigt angelägna om att få ordning på fanskapet. Med andra ord har dagen ägnats åt att klippa häck, handla mordredskap (för ohyran), gräva runt samma häck, fylla på med gödsel och torv. Nu väntar själva besprutningen för att få död på ohyran. 

Vi har det vi gör!  

Den nyklippta häcken! Jag förstår att det finns ett stort intresse för denna häck.

Inget skadedjur, men väl en nyckelpiga. Bäst att den håller sig borta imorgon om den håller livet kärt.   

Annonser

Kvällsbak och en aldrig sinande ström av trädgårdsarbete

Jaha ja. Klockan har passerat 23 och jag skulle mer än gärna ligga i sängen och sova, som övriga familjemedlemmar. Men ingen sömn här inte. Nej jag sitter och väntar på att ett gäng muffins ska svalna så att jag kan plocka undan dem. Detta sena panik-bak grundar sig inte i en omåttligt stor längtan efter att baka just vaniljmuffins. Inte det minsta. Hade jag panik-bakat något vid denna sena timme så hade det åtminstone innehållit choklad. En hel massa choklad. Men nu bakar jag inte åt mig utan åt barnen. Barnen som har avslutningsfika på onsdag. Ett avslutningsfika som samtliga föräldrar på dotterns avdelning ska baka vaniljmuffins inför. 

Så här sitter jag, dyngtrött och kanske även lite irriterad (ja man blir lätt irriterad när klockan närmar sig halv elva och man inser att man måste baka). Men så slår det mig att jag haft en förvånansvärt produktiv helg, trots taskigt utgångsläge. Jag började nämligen med en förkylning som satte både ork och humör på spel. Ingen ny förkylning men lika ovälkommen ändå. Men nån gång under självaste nationaldagen (vars firande fick ställas in på grund av just en massa sjukdomar) hände något. Både jag och min man började påta i trädgården. Eller först klippte jag gräsmattan. Det var nog startskottet. Och plötsligt var det liksom ingen hejd på påtander. Här kommer ett axplock av vad som åstadkommits:

Jag har klippt en jäkla massa häck! Det här är förvisso innan klippningen, men numera kan man passera runt studsmattan utan att fastna i nån slags taggig buske. 

 

När jag skulle kratta ihop häckresterna insåg jag att det fanns en hel del mossa bland gräset. Så det började jag kratta loss.  

 

Och när jag väl krattat bort mossan tänkte jag att det kanske vore snällt mot den stackars häcken att befria den från allt gräs som hotar att ta över hela världen. Så jag påbörjade ett nytt projekt som fortsatte idag. Märk väl vagnen i bakgrunden, där tvååringen slocknade av mitt hårda arbete. 

Här satt sedan barnen och täckte över fötterna med jord så att de skulle se ut som att de var grottmänniskor (deras ord – inte mina). Medan barnen beskådade sina grottmänniskofötter beskådade jag jordgubbslandet och kunde snabbt konstatera att det skulle kunna bli ett gäng jordgubbar i år. Så även smultron.  

 

Ja och så har jag ju bakat muffins då. Och nu är de nog tillräckligt svala för att packas undan. Så, god natt! 

Triggervarning (gäller bara min man)(älskling, läs inte!)

Om någon känner sig lite uttråkad och inte riktigt vet vad hen ska hitta på idag går det alldeles utmärkt att komma hit. Det finns nämligen alltid saker att göra här – stora som små. Vi kommer aldrig mer bli sysslolösa. 

Nu ska jag skicka iväg ansökningar till samtliga hemmafixarprogram som finns i svensk TV. Möjligen drar jag även iväg ansökningar till en och annan utländsk kanal. 

Bålsta kan väl inte ligga så långt bort?!

Det där nätauktioneriet jag håller på med börjar ge utdelning. Ja, eller tvärt om egentligen. Det kostar ju pengar när man budar hem saker. Men utdelningen är flertalet tavlor som jag verkligen gillar. Min man har inte sett dem än, så hur han ställer sig till den nya konsten återstår att se.

Idag var det dags att hämta tre inropade alster. Jag googlade före avfärd för att lista ut var Bålsta egentligen ligger. Så långt borta kan det väl inte vara?! En bit till med pendeln bara! Typ. Fast tvärt om visade det sig. Bålsta ligger närmare 5 mil från där vi bor (och då bor vi ändå i Västerort) kan jag meddela. Så jag ställde in GPS’en på rätt adress och gav mig iväg. Jag körde in och ut ur flertalet regnoväder. Jag såg stora åkrar med traktorer, hagar fulla av hästar (eller om det var kor…jag tittade nämligen mest på vägen) och en hel del större gårdar. Jag åkte igenom kommuner jag inte ens hört namnet på. Ett tag trodde jag att jag lämnat Sverige… När radion inte längre hittade någon mast att sammanföra sig med och jag bara hörde sus från högtalarna, berättade GPS’en att jag var framme. Hurra!

Mitt i ingenstans fanns en bensinstation. Jag svor och tänkte att GPS’en borde kastas ut genom bilrutan. Eventuellt även köras över av bilen ett par gånger. Men så såg jag ytterligare en byggnad, liksom bakom lastbilsparkeringen. Och där var den – lagerlokalen med allt som skulle auktioneras ut (eller skulle hämtas upp). 

Glad i hågen stövlade jag in. Och herre jistanes så mycket saker! Jag hade kunnat gå runt i timmar och botanisera bland alla pryttlar – stora som små. Men jag hejdade mig. Jag är trots allt inte gjord av pengar. Och min man tycker verkligen inte att min nya hobby är hållbar ut ett ekonomiskt perspektiv. Så jag betalde mina tre tavlor och åkte de fem milen hemåt igen.  

 

Här ser ni mig med ett av mina byten. Det är ett par. Kanske har hon på sig en brudklänning. Och han har hatt. Jag känner på mig att de är kära. Och det är ju fint.

Helgen i bilder

Ja jäklar i min lilla låda vad vi hunnit med saker i helgen! Inte allt vi (jag alltså) hade tänkt, men en hel del faktiskt. Och en hel del som inte fanns med på min lista till på köpet.  

Det kanske känns lite tjatigt med alla dessa blommande körsbärsträd, men jag har kollat in de vackra rosa trädkronorna. Inte i Kungsträdgården dock. De finns även i förorten. 

Sen har vi spanat in lövsprickningen i trädgården också. Bara en sån sak.  

Jag tog bilen och hämtade min nya cykel! Så nu känner jag mig riktigt peppad på att kliva upp imorgon bitti. Det här är alltså säljarens bild.

 

Jag har handlat en massa jord, lite krukor och några blommor för att få ordning på både pelargonerna inne och trädgården.  

 

Och så har jag fått mig en hel pelargonarmé!  

Vi har kickat igång grillsäsongen och insett att vi har briketter så vi klarar oss en bra stund.  

Och så har vi druckit god öl medan maten låg på grillen. Det stod mellan en löptur eller en öl. Idag vann ölen. Tyvärr hittade jag en superfin balanscykel på blocket när jag druckit upp hela ölen, så den gick jag miste om. Kändes inte motiverat att ta en taxi till andra sidan stan för en barncykel. Men ölen var fantastiskt god!

I min iver började jag putsa lite fönster när solen gömt sig bakom huset bredvid. Det blev dock bara min rumpa som fick vara med på bild eftersom dottern lekte med min mobil.  

 

Jag har inte fotat när jag städade, hängde tvätt, hoppade studsmatta, lagade mat, hängde med vänner, planerade trädgården, återvann allt skräp, lyssnade på när grannarna klippte gräset, tankade bilen eller storhandlade. Men det lyckades vi också få till. Heja heja!

Att sysselsätta sig under VAB

Jag är nu hemma med ett och ett halvt sjukt barn. Det halva är sonen, som förvisso fortfarande snorar och hostar, men är betydligt piggare än tidigare. Det hela är dottern, som jag hämtade hem från förskolan lite tidigare (planerat eftersom jag ändå är hemma med lillebror) och som då visade sig ha 39 graders feber. Själv är jag förkyld och tung i huvudet, men inte värre än att par alvedon kan råda bot på det. Så nu kör vi nästa omgång antar jag.

Eftersom att det blir mycket filmtittande med sjuka barn hittar jag annat att göra i soffan. Jag kan nämligen inte lämna soffan utan att antingen det ena eller det andra barnet vrålar efter mig. Och när man sett alla avsnitt av Pippi Långstrump, Rorri, Bilar-filmerna, Bärgarns hejdlösa historier, My little pony, Ronja Rövardotter och Modig femtioelva gånger orkar man inte titta mer. Så nu letar jag inspiration inför renoveringen av det mesta här hemma. För stunden är det färger på väggarna i källaren. Och på sovrumsväggarna. Och garderobslösningar. Och badrum. Och tvättstugor. Och förråd. 

Ja som ni ser går jag inte sysslolös ens under de lugnare stunderna här hemma. Jag kanske helt enkelt borde testa att ta fram en bok och läsa lite. Eller en intedningstidning blir nog bättre när jag tänker efter. Så får det bli!

DIY – garderobshylla

Projekt ”göra klart femåringens rum” har pågått rätt länge. Närmare bestämt sedan den 16 december 2013. Det behöver fortfarande lite fix innan det är helt klart, men nu närmar vi oss.

Härom veckan bestämde jag mig för att slutföra delprojektet ”skapa en bokhylla av en garderob som ändå bara används till makens kostymer, fast kostymerna borde bo i ett helt annat rum”. Sagt och gjort. Utgångsläget var detta:

IMG_3066 Dörren till garderoben ställde jag i gästrummet, med allt annat vi inte vet var vi ska ställa just nu. Så tapetserade jag insidan av garderoben med en tapet som femåringen själv valt. För en som aldrig tapetserat förr måste jag säga att det gick asabra.

IMG_3070 Därefter målade jag spånskivorna som vi köpt för ändamålet. Färgen valdes av femåringen. Och ta-daa – beskåda mästerverket!

IMG_3165