När ska det vara okej att ha en mamma-kropp då?

Det cirkulerar en bild med tillhörande text på facebook. Eller egentligen är det ett hopklipp av tre bilder. Bilderna föreställer manliga skådespelare som hänger på stranden. Inget konstigt med det, om det inte vore för den tillhörande texten. För dessa manliga skådespelare stoltserar med sina ”pappa-kroppar”. En ”pappa-kropp” är tydligen en kropp som inte vistas lika mycket på gymmet och som därmed tillåts gå ifrån rådande ideal. Jag är helt för att gå emot rådande ideal, don’t get me wrong om det. 

Nej, det intressanta med det hela är att här har vi ett gäng ”sköna snubbar” som skapar någon slags trend genom att vara fullt normala. Hur tror ni att rubrikerna sett ut om det var några kvinnliga skådespelare som hängde på stranden i deras ställe? Något annorlunda skulle jag tro. Inte särskilt förlåtande och det skulle inte talas någon ny trend i goda ordalag. Tyvärr.

Bild från nyheter24

Nej, jag blir bara less. 

Minuter vs SL-minuter

Som de flesta vet är en minut sextio sekunder. Inget konstigt med det. Men sedan jag flyttade till Stockholm har jag fått lära mig att det finns en annan slags minut. SL-minuten. 

En SL-minut är inte nödvändigtvis sextio sekunder. Nej, den kan var allt ifrån några sekunder till en fem eller tio minuter lång. Det är helt otroligt, men sant. Man står där på perrongen och väntar. Skylten meddelar att det är tre minuter till avgång. Sen står man där och väntar. Och väntar. Och väntar. Och väntar. Och…ja ni förstår. Intill tidens slut. Sen kommer tåget utan att ursäkta sig. Och de tre SL-minuterna är till ända. Jag tror inte ens att SL själva vet hur lång en SL-minut är. 

Hur i hela h-vete tänkte ni här, Always?! 

Innan jag sätter igång kanske jag ska säga att jag är en stark förespråkare av menskopp. För en menstruerande kvinna är det det klart bästa för både slemhinnor, miljö och ekonomi. Men menskopp i all ära, ibland behövs komplettering och då har jag hitintills i mitt liv förlitat mig på Always. Det är i min mening den enda binda som har en uppsugningsförmåga värd namnet.

För er som inte har mens kan jag meddela att mens förvisso kommer i olika former, men ALDRIG som små blå eller rosa droppar som reklamen gärna vill få det till. Inte sällan kommer en rännil med mer än några droppar. Det kan mer likna en porlande bäck eller en ilsken flod  i sin framfart. Då vill det till att bindan håller måttet. Och den enda jävla binda som håller måttet är i min mening Always.

Så varför så arg? Jo, nu har Always ”utvecklats” och skapat något som ska neutralisera odörer. För oss vanliga dödliga kallas det parfym. PARFYM mina vänner! Hur i helaste helvetet tänker de här?! Jag vill inte ha nån jävla parfym på mina bindor! Jag vill för fasen inte ens ha parfym i mitt tvättmedel (och än mindre när jag tvättar trosor). Enligt Always ska det eliminera lukt och göra att man vågar komma nära ”även när man har mens”. Jamen VILKEN TUR, vill jag vråla, för jag har hittills hållit mig borta från människor när jag har mens. Sjukskrivit mig från jobbet och stängt in mig i ett skjul i skogen. För tänk om det skulle lukta?! Kom igen, mens luktar inte nämnvärt så länge du byter binda emellanåt. 

Jag är så arg över det här att jag vägrar köpa de här jävla bindorna mer. Och istället får jag  dras med värdelösa bindor som är ungefär lika effektiva som att ha gladpack i trosorna. Nej Always – tänk om, tänk rätt!  

 

(Förlåt mamma för alla svordomar, men jag är verkligen jättearg!)

När man inte har tillräckligt många projekt på gång

Jag har startat jakten på en ny cykel. Jakten innebär även att jag håller blocket-koll utfall att tjyvajäveln skulle lägga utbölingen pärla där. När jag letar ny cykel på blocket har jag två kriterier;

1. Cykeln får inte vara för dyr. Skiten blir ju ändå bara stulen i tid och otid. Den här punkten är rätt enkel att följa. Det finns mängder med billiga cyklar på blocket.

2. Det måste finnas ett kvitto. Här blir det svårare. Ytterst få cyklar som säljs på blocket kommer med ett kvitto (från när säljaren köpte den alltså). 

Relativt billiga cyklar med kvitto säljs förbenat snabbt. Jag mailade idag på en annons (fanns inget telefonnummer, annars hade jag såklart ringt) när annonsen legat ute i 20 minuter. Jag fick snabbt svar att cykeln redan var såld! 

Så förutom mitt jobb på dagtid har jag nu inlett ett nytt projekt – ringa snabbt som fan på varenda annons på hyfsat billiga cyklar med kvitto. 

I will always love you

Så kom den dagen när min fina fina Sjösala blev stulen. Min 7-växlade donna med en cykelkorg som gjorde handlingen på väg hem från jobbet till en fröjd. Min svarta-faran som gjort morgnarna på väg till pendeln lite lättare. Min trotjänare som tagit mig både till och från dotterns fotbollsträning. Och mitt framtida stöd när jag skulle hämta ett barn på förskolan och det andra på fritids, 2 km längre bort. 

Nåväl, jag antar att tjuven fick jobba en del för att få min älskade cykel. Den var trots allt rejält fastlåst med ett rekorderligt lås genom ramen. Tänk, en komplett cykel med barnsits och hjälm…vem kan motstå det?! Nu får jag väl bita i det sura äpplet och hosta upp en massa pengar för en ny cykel. För jag gissar mig till att försäkringen har en ordentligt tilltagen självrisk. Whoop whoop. 

Ser du min fina cykel på blocket (här utan barnsitsen) – så kan du väl hojta till. Jag har hört att det är sjukt vanligt att man får tillbaka snodda cyklar.  Och du tjuvadjävul – jag önskar dig evig analklåda!!

Pendlarvett

Det här med att pendla till jobbet är egentligen inget som stör mig. Jag kan till och med komma på mig själv med att gå och le när jag följer strömmen av morgontrötta människor som går genom centralen på väg mot tunnelbanan, som en enda stor fårskock. Visst hade det varit trevligt att kunna cykla (eller promenera för all del) till jobbet på tio minuter, men man kan ju inte få allt här i världen. Så pendling it is!

Något som jag dock har väldigt dåligt tålamod med är vad som händer med människor i samband med av- och påstigning. Jag kan inte för mitt liv förstå att man inte greppar att folk måste få kliva av innan man kliver på tåget. Det är alltid minst en person som drar igång en påstigning samtidigt som en bunt människor försöker kliva av tåget. Och vad händer då? Jo, de som ska kliva av tvingas liksom stanna mitt i gången och kommer ingen vart. För när väl en person börjat bana väg in i tåget kommer alltid ytterligare en eller tio personer efter. 

Jag kan tänka mig att dessa rabiata påstigare har sett en sittplats nånstans inne i vagnen och tänker att ”nu jävlar ska här sittas!” medan de armbågar sig igenom strömmen av avstigande pendlare. Och råkar jag då vara en av dessa som ska av tåget kan det hända att jag blir rätt så arg. Och då spänner jag blicken i sabotören av ordning och fräser att det skulle gå så jävla mycket enklare om alla fick kliva av först. En del stannar då upp. Andra skiter fullständigt i min (och övriga avstigares) irritation och sänker blicken ned i sin telefon och fortsätter sin kamp mot strömmen. 

Ja jävlar alltså vad det tar på krafterna att pendla vissa morgnar.