Ett sommarlov senare

Jag har varit tämligen inspirationslös en stund. Eller egentligen har jag haft en massa inlägg på gång, men jag har liksom inte fått tummen ur. Så då har bloggen fått vila. Men jag ser att ni kikar in ändå (och det är såklart jätteroligt!) så jag tänkte ge ifrån mig ett livstecken.

Jag lever alltså och mår fint. Sommaren har vart härlig på många sätt, men även rätt intensiv. Det blir lätt så när man har ett par barn inblandade. Det krävs lite annat av en än att man sitter i en solstol och läser böcker. Men det är onekligen befriande att slippa passa en massa tider om dagarna. 

För att göra livet ännu trevligare har jag hittat ett ypperligt sätt att få lite egentid, samtidigt som jag får någon slags intellektuell stimulans – jag tar en löptur med sommarprat i lurarna! Det var en ren slump att jag testade det. Inte löpningen, den var rätt välplanerad, men att det blev just ett sommarprat jag lyssnade på. Spotify krånglade nämligen en dag och jag både fräste och svor för mig själv samtidigt som jag försökte få igång nån slags musik. Typ vad som helst. Men jag gick bet på Spotify. SR Play däremot fungerade hur bra som helst. Och jag hittade ett sommarprat jag inte hunnit lyssna klart på. Jag tänkte ”hur illa kan det gå?” och sprang därefter med oväntad spänst i benen (nåväl) längs med cykelbanorna i Västerort. Allt medan Nina Hemmingssons röst hördes i lurarna. Och på den vägen är det, så att säga. 

Men säg den sommar som varar för evigt. Snart består den mesta egentiden av att pendla till och från jobbet. Men jag är ledig en hel vecka till. Eller egentligen är jag inte så fasligt ledig då jag skolar in ena barnet på skolan och den andra på förskolan. Han på förskolan är förvisso redan inskolad både en och två gånger, men ett nio veckors sommaruppehåll har banat väg för ytterligare en inskolning. Så, hemska lämningar och korta dagar it is! Sen ska tydligen även jag tillbaka till arbetet.  

 Här ser ni mig – flygandes fram genom tillvaron i ett fläckfritt kök.