Ett sommarlov senare

Jag har varit tämligen inspirationslös en stund. Eller egentligen har jag haft en massa inlägg på gång, men jag har liksom inte fått tummen ur. Så då har bloggen fått vila. Men jag ser att ni kikar in ändå (och det är såklart jätteroligt!) så jag tänkte ge ifrån mig ett livstecken.

Jag lever alltså och mår fint. Sommaren har vart härlig på många sätt, men även rätt intensiv. Det blir lätt så när man har ett par barn inblandade. Det krävs lite annat av en än att man sitter i en solstol och läser böcker. Men det är onekligen befriande att slippa passa en massa tider om dagarna. 

För att göra livet ännu trevligare har jag hittat ett ypperligt sätt att få lite egentid, samtidigt som jag får någon slags intellektuell stimulans – jag tar en löptur med sommarprat i lurarna! Det var en ren slump att jag testade det. Inte löpningen, den var rätt välplanerad, men att det blev just ett sommarprat jag lyssnade på. Spotify krånglade nämligen en dag och jag både fräste och svor för mig själv samtidigt som jag försökte få igång nån slags musik. Typ vad som helst. Men jag gick bet på Spotify. SR Play däremot fungerade hur bra som helst. Och jag hittade ett sommarprat jag inte hunnit lyssna klart på. Jag tänkte ”hur illa kan det gå?” och sprang därefter med oväntad spänst i benen (nåväl) längs med cykelbanorna i Västerort. Allt medan Nina Hemmingssons röst hördes i lurarna. Och på den vägen är det, så att säga. 

Men säg den sommar som varar för evigt. Snart består den mesta egentiden av att pendla till och från jobbet. Men jag är ledig en hel vecka till. Eller egentligen är jag inte så fasligt ledig då jag skolar in ena barnet på skolan och den andra på förskolan. Han på förskolan är förvisso redan inskolad både en och två gånger, men ett nio veckors sommaruppehåll har banat väg för ytterligare en inskolning. Så, hemska lämningar och korta dagar it is! Sen ska tydligen även jag tillbaka till arbetet.  

 Här ser ni mig – flygandes fram genom tillvaron i ett fläckfritt kök. 

Annonser

En ren och skär lyx

Det är en ynnest att ha tillgång till ett sommarställe. Det är något jag värdesätter oerhört högt. Att det finns ett ställe där vi kan vara om sommaren, där vi dessutom får umgås med nära och kära – det är en ren och skär lyx. 

Större delen av familjen kom hem igår, efter en smidig bilresa (förutom att vi nu kunnat konstatera att vi inte har ett, utan två åksjuka barn). Jag hade gärna stannat en vecka till, men något säger mig att varken mina kollegor eller min chef skulle bli särskilt lyckliga om jag inte dyker upp på jobbet på måndag. Och i ärlighetens namn känns det helt ok att jobba igen. Jag ska dessutom bara jobba i två veckor innan mer ledighet hägrar. 

Men nu säger vi tack och hej då till stugan för den här gången!  

    

    
   Älskade Höga Kusten – om du ändå låg lite närmare.

Holiday

Jag gillar det här med semester. Särskilt när semestern innebär att jag får vara nära vatten. Helst ska vattnet vara varmt och solen får mer än gärna skina, men det här med själva ledigheten är ändå det viktigaste. 

Idag vaknade vi åter till regntunga skyar. Dock gör landskapet sitt för att råda bot på mörka tankar. Det är så vackert att det gör ont. 

 Maken lämnade oss för ett besök i närmsta stad. Jag tog en löptur (ja det är sant!) på grusvägarna och på 45 minuter mötte jag hela fem bilar. Värsta rusningstrafiken!  

   Sen har jag kört lastbil (eller en stor jävla pickup som den kallas i folkmun) till närmsta affär och handlat lördagsgodis och annat gott. Sen kom solen på flera sätt och jag fick njuta lite mer av omgivningen.   

 
 Jag önskar att jag ville bo så här året om. Tänk om… 

Saker som gör att det känns rätt fint 

 – Att se kusinerna leka tillsammans.

– Att titta på när sonen och ena syskonbarnet får hjälp av mormor att tända en brasa.

– Att känna doften av havet, som finns rakt utanför fönstret. 

– Att få träffa hela familjen samtidigt (ja nästan då – två makar saknas).

– Att se hur sonen tittar beundrande på sin älskade tioårige kusin (som i sin tur är så himla himla fin mot vår son). 

– Att se hur yngsta syskonbarnet sträcker upp armarna mot mig, trots att vi bor långt ifrån varandra och hinner ses alldeles för lite. 

– Att ta en fika med min pappa och min son efter att ha hälsat på min farmor. 

  
  
Med alla dessa fina stunder gör det liksom inte lika mycket att jag måste punga ut med en halv förmögenhet för att laga glaset på min mobil. 

En rastlös mamma på semester

Jag blir lätt rastlös om jag bara är hemma. Helst vill jag ha ett projekt eller två på gång. Men då jag har två barn hemma också funkar det inte riktigt med projekt. Istället blir det små utflykter. 

Idag bestämde jag att vi skulle ut till Drottningholm och luncha och titta på slottet. Kanske kolla in de välklippta gräsmattorna och försöka oss på att inte bada i fontänerna. Men på vägen ut kom jag på att vi såklart skulle åka ut till Rosenhill istället. Så mycket mysigare för en lunch och lek. 

 Vi åt gott och hade det riktigt trevligt, barnen och jag. Jag satt med en vansinnigt god sallad och tänkte på hur enkelt det är med barnen, nu när de är lite större. Dottern hjälpte sonen att våga åka nedför en rutchkana och tog sedan en omväg uppför en trappa för att han inte skulle behöva gå själv.  

När jag satt där och mådde bra hörde ett ”oj då” från dottern. Ett ”oj då” som tydligen betydde att sonens ena sneaker blivit kastad rakt in i en mycket snårig och stor taggbuske. Jag hann tänka att jag skulle skita i att leta fram skon, men det vore onekligen en fruktansvärt onödig utgift med ett par barnskor till just nu så jag härdade ut. En halvtimme och ett antal rivsår senare hade jag lyckats tråckla ut den lilla blå skönheten ur buskhelvetet och det var dags att lämna Rosenhill.

Då jag inte var redo att åka hemåt riktigt än passade vi på att stanna till vid Drottningholms slott för att rasta både mig och barnen. Sonen noterade rätt snabbt att de hade glass på ett café som vi passerade, och då det kändes som närmare femtio grader i solen var jag inte sen att haka på hans glasslängtan. Så där satt vi nu med var sin glass. Och jag hann tänka att fasen så gott vi har det. I hela fem minuter. Sen kom sonen på att han fått fel glass och så var lugnet som bortblåst så att säga.  

  
 Vi gick vidare och tog ett halvt varv runt den kungliga bostaden. Sen deklarerade sonen att han var less på slottet. Dottern var trött i benen och själv var jag väldigt varm. Den där slottsparken har nämligen en massa grus som skulle behöva krattas ut då det ligger i högar som gör att man kör fast med vagnen i tid och otid. Här var vi ungefär så långt bort från parkeringen som man kunde komma och promenaden mot bilen blev kanske lite väl lång för samtliga. Men vi tog oss igenom även den prövningen och nu är vi åter i hemmets lugna vrå där cirkusen fortsätter.   

En veckas sol och sånt

Så äntligen kom vi oss iväg till utlandet – hela familjen! Efter en något trevande start, där större delen av sällskapet fick återvända till Sverige tack vare ett åsknedslag i planet och således kom fram till huset framåt morgonkvisten, var slutligen alla på plats i Spanien. I ett stort hus med pool. Alldeles helt underbart! 

Vi har umgåtts, solat, badat, badat mera, gjort små utflykter och ätit en massa god mat. Alla i sällskapet utom vår tvååring har stormtrivts. Den nämnda tvååringen tyckte att Spanien sög. Han ville hem från ankomsten till huset tills dess att vi lämnat det. Med undantag från några bad i poolen och i havet har han mest varit missnöjd, stackarn. Men fördelen med det är att någon vuxen hela tiden fått en solpaus, inne i vardagsrummet av huset. Taxiresan mot flygplatsen, flygresan, alla bilfärder och hemresan tyckte han dock var toppen. Även kvällsutflykterna var godkända. Nästa gång vi tar oss iväg till utlandet kommer han att vara större och har förhoppningsvis större behållning av det hela.  

På gatan där vi bodde.  

 Kvällsvy från terassen.  

 En halvvanlig syn om dagarna – jag med sonen som täcke på en solstol i skuggan. Tryggt.  

Nöjen i Moraira.  

Kompisar i poolen.  
Nu är vi åter hemma och har sällskap av kusinerna några dagar innan de fortsätter hel vägen hem till Norrland. Sommaren tog vi med oss hem. 

Glad midsommar och sånt

Vi ”firar” midsommar för fullt här hemma. Det där ösregnet ute har liksom tagit udden av glädjen. Sen att kycklingen som skulle bli en del av midsommarpicknicken glömdes framme på diskbänken i närmare ett dygn gjorde att dagens lunchen istället bestod av mackor och korv. Men det är världsliga ting.

Efter den reducerade picknicken (som intogs inomhus på grund av regnet) röstade vi om huruvida vi skulle åka och dansa runt midsommarstången. Det blev två mot två, men barnen röstade för att dansa i regnet så det bara att hoppa i regnkläderna och bege sig iväg. 

Det blev dock ingen dans. När barnen lekt i vad som närmast kan liknas vid ett vattenfall i över en timme, bönade och bad de om att få åka hem. Det här var strax innan midsommarstången skulle resas. Jag och min man var inte sena med att hoppa in i bilen. 

Nu stundar midsommarmiddagen, som kommer i form av kyckling (dock inte den som legat och göttat till sig i värmen sedan igår) och coleslaw. Hepp!  

 Årets något torftiga midsommarfirande kommer att få sig ett uppsving imorgon, då den riktiga semestern tar vid.